Idag är jag inte riktigt så nedstämd som igår och då tycker jag att jag bara gnäller. Vilket säkert är varför jag låter mig hunsas så. Förra förra helgen bestämde jag mig bara för att de här är inte okej jag vill inte vara här jag vill inte bli behandlad såhär. Och då knyter jag bara näven i fickan och bestämmer jag åker första bästa buss här ifrån när alla sover. Något jag gjort flertalet gångern. Och sen när folk flera timmar senare frågar vart man tagit vägen svarar jag bara att de inte är något. Eller att jag bara ville hem och sova eller liknande. Jag har aldrig riktigt sätt mig som
Feg och konflikträdd men de är jag uppenbarligen spelar bara glad och flyr

Varför accepterar jag detta. Jag vill finnas där för dom jag bryr mig om. Jag tror även jag är de. Vilket innebär att folk bara tar mig för givet och hela tiden blir jag bortvald. Eller så finns jag inte. Eller så träffar någon en ny kille och så är jag som bortblåst tills dom blir singlar igen och jag finns. Och då finns jag. Och då duger ja igen och ändå accepterar jag detta för jag tycker att jag inte förtjänar mer. Och i helgen och helgen innan va jag i Ödeshög på fest förra helgen fick jag följa med Bella hem pga att hon vart arg och skulle visa något med detta. Och nu till helgen va de väldigt viktigt att statuera ett exempel att jag inte skulle med och jag står bara där i mitten och säger igen egentligen men varför gör jag så. De är inte så man bör bli behandlad de är faktiskt inte de jag är värd att bli behandlad som något man antingen kan ta med sig eller lämna bara för att statuera exemple

Varför låter jag mig behandlas såhär varför är jag alltid kvar när folk behandlar mig som. Jag låter folk alltid trampa på mig