Jag känner att de har varit ett par jobbiga senaste veckor nu och jag kan inte riktigt sätta fingret på va jag ska göra åt de. Jag vet absolut vad de är som gör mig ledsen men jag förstår inte riktigt varför de gör mig ledsen. Det va inte såhär jag trodde att de skulle bli. Jag vet inte om jag ska distansera mig eller om jag ska krypa närmare. Jag har ingen aning de känns som de kan bli mycket dåligt hur jag än gör.

Jag har så svårt att bli lämnad men ännu svårare att bli lämnad. Även om det har sina orsaker. Men jag är så oerhört dålig på de. När någon bara plockar bort mig på tex snapchat känns de som min värld rasar samman när jag tyckt vi ändå har klickat och pratat en längre tid och sen bara är de borta. Då rasar min värld för jag förstår de oftast inte. De känns bara som jag är så obetydlig. Medans jag låter helt obetydliga människor för mitt liv betyda orimligt mycket. Och jag förstår inte varför jag gör så gång på gång. Jag saknar och tänker på vissa människor som jag inte har pratat med på typ 10 år. Och jag vet ju att dom inte har tänkt 1 ända sekunder på mig sedan dess. Jag vet att jag inte finns och kanske aldrig ens betytt något där. Varför ska jag vara så känslomässigt bunden till allt och alla. Även detta en stor nackdel med att leva livet i färg ?.

Va så mycket enklare när jag va deppig och hatade alla. Och brydde mig inte om någon. Nu ska jag vara så jävla känslig och gråta över att jag bryr mig om folk som inte bryr sig om mig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte ???? va är de som händer va är de som inte händer jag känner mig så vilsen i livet. Den här månaden har varit så konstig och jag har varit konstig. Jag vet inte inte ens vart jag är påväg eller ens vad jag egentligen vill. Graspop bl...

Telefonskräck är ändå märkligt att jag fått. Eftersom ett tag va prata i telefon min räddning att prata bort hela nätter. Ibland så hade jag flera olika. Kunde ha samtal tills ända in på morgonen. Samtalen va min fristad där jag kunde glömma att jag ...

Man ska akta sig för att vara för känslomässigt styrd. Ibland är de svårt att fatta rationella beslut. Jag måste försöka ta mig ut ur denna dimma som förblindar mig. Och jag kan inte låta mina känslor ta överhanden. Hemma pga att nästan alla på j...

Jag känner mig bara ivägen. Jag är så obekväm och känns bara som jag går allt och alla på nerverna och jag vet inte va jag ska göra. Jag vågar knappt skriva till vissa människor för jag känner bara att jag stör dom. Även om det är dom som skriver för...

Ibland undrar man vart man är påväg. Ska det verkligen va såhär va de verkligen allt de blev. Är jag färdig nu har jag hittat hem eller är de bara ett steg på denna väldigt snåriga och hala stig. Jag vet inte vart jag ska eller om jag ens försöker lä...