När man dramatisk lämnar någon och förväntar sig att hela deras liv ska stanna upp med och vändas upp och ner men när man inser att de inte har haft någon inverkan alls. Då inser man hur betydelselös man egentligen är och har varit. Men ja ja det är va de är.

Håller på och lyssna igenom mina Spotify listor och inser att jag har lagt in mycket briljanta saker men också mycket utfyllnad på dom tidiga listorna men detta blir ju ett evighets projekt kanske något jag behöver just nu när de mesta känns tungt. Festival sommaren fyller på alla lyckoreseever som brukar räcka tills peppen inför nästa festival. Men detta jävla skit år börjar kännas av rätt rejält. Och risken att smitta ner någon får min jävla ångest att bara rusa. Jag själv har redan konstaterat att jag kommer dö i Corona och de är inte mer med de. Sen får vi se om jag gör de eller inte men kommer räkna med de tills motsatsen är bevisad. Men just de där med att kunna smitta ner någon annan skrämmer mig något oerhört och gör att jag har konstant ångest. Och alla Flashbacks jag alltid får vid ångest börjar bli allt tätare