Jag vill inte mer nu. Jag mådde bra ganska länge. Mycket längre än jag trodde men jag vill inte mer nu. jag är färdig! nu vill jag bara bort. Jag har haft ångest som jag har tryckt bort lite för långe tills de bara är ett stort mörkt moln som jag har försökt springa ifrån. Och det går inte att springa så mycket längre nu. De känns som om jag bara vill gråta hela tiden. Kämpar för att hålla tårarna och ångesten borta. Och jag vet inte va jag ska göra. Förut visste jag hur man mår såhär och jag va rädd för att må bra. Fick minnen på Facebook och de va så sjukt skrämmande att det va 10 år sedan jag gjorde slut med Linnéa. Vilket är sinnessjukt när man tänker efter och min resa mot att må bra. Och de har varit en resa jag inte trodde jag skulle få va med om. Men nu känns de som om resan är klar. Jag vet inte om jag orkar kämpa mer nu. Eller börja kämpa igen och va ska jag kämpa för. Och de är ett jävla virus som sätter världen i skräck och här ligger jag vill inte ens leva. Så jävla sjuk i huvudet så jävla egoistisk och värdelös jag är. Jag förtjänar inte ens att leva. Jag får se om jag kan skriva av mig lite och lätta på trycket lite av att skriva ner min skit som jag hoppas att ingen behöver läsa...