Ja vet egentligen inte va jag ska säga eller skriva. Ingenting speciellt har hänt känns bara som jag fortfarande har den där ångest klumpen kvar i magen och de känns som jag bär på en sorg men jag ver inte va de är och varför bara är något som ligger där ochvet inte va de ör och såklart är de svårt att lösa ett problem man inte hittar

Jaha 2018 har hittils varit ett omtumlande år. Ett riktigt berg och dalbana. Och ångesten har lagt sig lite ( tillfälligt ) iaf. Men jag går på jobbet och lyssnar igenom Disney sagor idag bara för att bara liksom få in de där barndomens oskuldsfulla tid. Och tycker väll de verkar ha funkat ganska bra att få borr fokuset iaf. Och är ju svag för Disney och de kändes lite som att se Robin Hood genom att lyssna på den eftersom man kan dom utantill så ska nog testa de igen om de behövs. Bara att döda ångest iaf. Tyvärr funkar inte musik längre.

Jag har en super kraft i livet. Eller det är kanske mer av en förbannelse. Varje gång jag faller handlös och mina murar raseras. Och jag dejtat eller liknande men tabbat mig eller inte riktigt vågat ta chansen. Så har hon redan sekunden/timmen/dagen/helgen efter funnit den rätta. Mannen med stort M där de blivit barn giftemål och hela paketet. Så kan det kanske kännas för alla ibland de vet jag inte. Men de har hänt så många gånger nu så att jag inte ens vågar försöka igen även om jag förmodligen borde vara högvilt på dejtingmarknaden kom och dejta mig och du lär finna den rätta.

Men hade tyvärr inte pallat de för dejta är inte min grej. Alltid tyckt de är knepigt och känslor och sånt bara rör till de. för mig som är livrädd för allt som har med kärlek och allt som skulle kunna göra en lycklig att göra. Och dom gångerna jag ändå känt att de här får bära eller brista och sen bara se de segla iväg skepp efter skepp och sedan förföljas av att mitt fb flöde fylls av årsdagar bröllops foton storkar som flyger skytteltrafik. Och någonstans alltid bli påmind om att där tog jag inte chansen eller där vågade inte jag riktigt. Eller va lyckliga dom där blev varför får inte jag bli så där lycklig. Undrar om jag ens kan bli lycklig. Tills att jag aldrig ens kommer vilja försöka igen en punkt jag förmodligen är ganska nära. Det kanske helt inte är till för alla

jag är påväg in i mitt vanliga jag igen känner ja nu där jag långsamt börjar bygga på min mur mot allt och alla där jag dessutom kommer denna gång kommer att gräva en vallgrav som jag kommer fylla med clowner.

Förstår dock inte varför jag är såhär och varför de är såhär jag hatar verkligen mig själv

Tror min tillfälliga sinnesförvirring är påväg att gå över. Man förstår dock inte varför jag inte liksom bara kan ha starka känslor för något utan att de automatiskt väcker andra känslor :-/ är ju aldrig så att när jag för väldigt starka negativa känslor att jag samtidigt får starka positiva känslor. Men så fort jag får positiva känslor så sköljer en tsunami över mig med ångest sorg och negativitet. Och spolar bort vad jag är. Och jag tappar bort mig själv som människa känns de som och jag bara går och famlar bort mig själv i några veckor tills de löst sig på något sätt och de slutar oftast med att mitt nya liv är lite fattigare eftersom jag stött bort det som gav mig dom starka känslorna från början. Och så blir de nog nu också :-/

Jag vet inte vad jag gör jag vet bara att de kommer gå åt helvete ändå gör jag de men vet inte vad jag ska göra annorlunda

Jag hoppas verkligen jag kan sova nu. Lång helger och ändrad dygnsrytm. Undrar om tröttheten också har med ångesten att göra. Jag vet inte. Jag vill bara sova i en månad och att allt känns bra när jag vaknar. Eller bra och bra de är väll aldrig bra men iaf bättre men ja de är väll bara att säga god natt världen och hoppas att John Blund kommer och slår mig hårt i huvudet så jag slocknar riktigt ordentligt

Kollade igenom besöksstatistik över åren och ser att jag inte alls varit speciellt aktiv här. Jag va väldigt aktiv på passagen 10 - 13 men tyckte de va så segt och Bloggplatsen hade en app men trotts de så skrev ja ju inget :-/ men jag kanske borde börja speciellt nu när de är så omodernt att skriva blogg borde jag gå in stenhårt i detta nu. Just nu mår ja ju skit så de är egentligen inte så svårt