jag är påväg in i mitt vanliga jag igen känner ja nu där jag långsamt börjar bygga på min mur mot allt och alla där jag dessutom kommer denna gång kommer att gräva en vallgrav som jag kommer fylla med clowner.

Förstår dock inte varför jag är såhär och varför de är såhär jag hatar verkligen mig själv

Tror min tillfälliga sinnesförvirring är påväg att gå över. Man förstår dock inte varför jag inte liksom bara kan ha starka känslor för något utan att de automatiskt väcker andra känslor :-/ är ju aldrig så att när jag för väldigt starka negativa känslor att jag samtidigt får starka positiva känslor. Men så fort jag får positiva känslor så sköljer en tsunami över mig med ångest sorg och negativitet. Och spolar bort vad jag är. Och jag tappar bort mig själv som människa känns de som och jag bara går och famlar bort mig själv i några veckor tills de löst sig på något sätt och de slutar oftast med att mitt nya liv är lite fattigare eftersom jag stött bort det som gav mig dom starka känslorna från början. Och så blir de nog nu också :-/