Ännu en dag och min jävla ångest nivå är så jävka hög. Förut gick jag ut i skogen eller gick ut och vandrade i natten. Något som så gott som alltid fungerade som en ventil. Något som jag inte har nu något jag har brottas med sedan jag började jobba men jag hoppas jag får lite ordning av att skriva av mig iaf. Just nu rör de mest till de men jag kanske lyckas att sortera tankarna lite och då kanske de blir lättare. Just nu känns de bara så jävla ensamt även om det inte direkt har förändrats :-/ jaja de kanske bli bra de med

Jag vet inte riktigt va jag håller på med och va detta ens skulle kunna innebära i ett bästa senario. Jag vet inte ens va detta skulle kunna innebära i den sämsta av världar ( något vi förmodligen är närmare ) och jag tänker alltid va skulle saker kunna innebära innan jag fattar några som helst beslut. Och om man drar saker tillräckligt många steg kommer de ändå gå åt helvete vilket innebär att jag i slutändan inte gör någonting. ?

Jag har haft ett förhållande och de va i ca 7 år. Jag går inte in i något bra men som potentiellt skulle kunna bli dåligt. Jag går inte in i något som är dåligt men skulle potentiellt kunna bli bra. Jag låter människor jag tycker för mycket om antingen falla ur mitt liv för att jag gillar dom för mycket. Eller att jag gillar dom för mycket och är rädd för att förlora dom.

Vilket innebär att jag förlorar dom. Man kan inte bara gå tillbaka. Saker och ting måste röra sig och och står man still går man bakåt och går man bakåt finns de alltid risk att man ramlar. Jag vet att de inte går att gå tillbaka jag vet att man måste röra sig framåt oavsett va de leder till.

Och gå framåt är alltid läskigt. Och jag vet inte ens va hur och varför jag ska göra. Jag hoppas nästan jag är död när jag vaknar imorgon

Första arbetsdagen för året och ångest nivån har varit hög. Tankarna har snurrat de har inte alls varit en toppen dag direkt. Egentligen borde man ju summera året de är alltid kul. Har alltid varit de roligaste med bloggar va jag minns. Gjorde en googling och insåg att min blogg på passagen va borta lite tråkigt 3 år när livet va i min största förändring som bara är borta lite tråkigt ändå. Men men inget jag kan göra något åt nu iaf.

Jag gick till sängen direkt när jag kom hem och tänker nog inte lämna den. Iof kan jag inte de eftersom katterna kom direkt. Dom kanske känner att jag är lite ledsen. Söta är dom iaf.

Jag vet inte riktigt va de är som tynger mig eller både jag och nej men förstår inte varför de tynger mig och ja vet ju ändå
Vad som kommer hända iaf.

Jag måste nog fundera lite mer på detta. Om jag nu överlever eller om hjärtat bara brister god natt

Jag kanske iaf ska börja året med en blogg. Jag är jätte dålig på att skriva så kanske iaf ska göra ett försök så man iaf börjar året starkt. Just nu är de rätt mycket saker som snurrar. Jag vet inte eller det är väll en lögn jag vet att jag funkar så att kommer de starka känslor så höjs andra känslor också. Så varje gång man känner sig lite glad kommer all jävla ångest och jagar en och man vet att oavsett hur mycket man springer kommer man aldrig gå segrande ur den flykten.

Jag mår egentligen inte dåligt över julafton men i år hade jag en liten dipp under ett par timmar där jag kände mig lite ensam. Och till råga på allt så dagen efter skriver en tjej som jag skrev rätt mycket med för ca 2 år sen skrev som inget hade hänt. Och jag såklart bara spelar med som att inget hade hänt som att hon som alla andra bara en dag slutade svara på mina meddelanden. Men ja de är klart när man är nydumpade så funkar jag som tidsfördriv. Och jag vara köper detta utan ett ord.

Många säger att jag är för snäll men sanningen är nog att jag är för ensam. Btw kommer dom ju som säger att jag är för snäll också lämna mig snart för de gör alla förr eller senare. Om jag inte hjälper till och stöter bort dom som kommer nära. Ända gången de verkligen funkar att hålla en varaktig relation till någon när jag vet och kommer någon under skinnet och den andra ändå inte är intresserad av mig. De är den varaktiga varianten men den gör ont. Varför kan inte jag bara ha en normal relation med människor varför måste jag bara stå där och se antigen hur folk lämnar mig eller hur jag gör allt för att bara stänga av. Och se på när jag långsamt bränner ner det som skulle kunna bli fint. Men de är sådan jag är och jag får väll acceptera att de är så de är och förmodligen alltid kommer vara. Men de kanske är okej.

Jag är min egen värsta fiende och de handlar kanske bara att försöka stå ut med sig själv. Och nu är vi i ett helt nytt år att bara försöka stå ut med mig själv.

Lägger in en liten bild från va jag skrev med e kompis på Snapchat och de är lite osammanhängande eftersom jag bara ville ha med mig vad jag faktiskt har skrivit och känns inte okej att lägga ut saker från andra här. Bör nog skriva mer imorgon gid natt världen