Jag känner att de har varit ett par jobbiga senaste veckor nu och jag kan inte riktigt sätta fingret på va jag ska göra åt de. Jag vet absolut vad de är som gör mig ledsen men jag förstår inte riktigt varför de gör mig ledsen. Det va inte såhär jag trodde att de skulle bli. Jag vet inte om jag ska distansera mig eller om jag ska krypa närmare. Jag har ingen aning de känns som de kan bli mycket dåligt hur jag än gör.

Jag har så svårt att bli lämnad men ännu svårare att bli lämnad. Även om det har sina orsaker. Men jag är så oerhört dålig på de. När någon bara plockar bort mig på tex snapchat känns de som min värld rasar samman när jag tyckt vi ändå har klickat och pratat en längre tid och sen bara är de borta. Då rasar min värld för jag förstår de oftast inte. De känns bara som jag är så obetydlig. Medans jag låter helt obetydliga människor för mitt liv betyda orimligt mycket. Och jag förstår inte varför jag gör så gång på gång. Jag saknar och tänker på vissa människor som jag inte har pratat med på typ 10 år. Och jag vet ju att dom inte har tänkt 1 ända sekunder på mig sedan dess. Jag vet att jag inte finns och kanske aldrig ens betytt något där. Varför ska jag vara så känslomässigt bunden till allt och alla. Även detta en stor nackdel med att leva livet i färg ?.

Va så mycket enklare när jag va deppig och hatade alla. Och brydde mig inte om någon. Nu ska jag vara så jävla känslig och gråta över att jag bryr mig om folk som inte bryr sig om mig.