Jag skriver för lite blogg. Men jag kommer aldrig in i ett bra flöde och jag har kanske inget att säga. Jag känner att jag borde skriva ner min livshistoria igen och se om den blir annorlunda denna gång men jag vet inte om jag orkar. Just nu vet jag inte vad jag orkar egentligen.

Idag va jag hos mormor och fick veta att en av dom få släktingar jag faktiskt tycker om. Hade fått en stroke och ligger nersövd nu och jag som är pessimist/realist tänker alltid de värsta.

Rockstad och Skolan börjar snart och jag känner att jag för första gången på evigheter börjar få nästan social fobi jag vill inte träffa människor jag känner mig obekväm och bara i vägen jag vill inte.

Alltså jag vet att de inte är så illa som det brukade va att jag inte alls mår så dåligt som jag brukade må men jag trodde att må dåligt va en del av mig som va över. Självklart vet jag att man inte alltid kan vara lycklig men jag är också en väldigt naiv människa Också så vad jag vet och vad jag intalar mig själv är inte alltid samma sak