Satt och kollade igenom gamla chattar jag haft under fb under åren och tänkte tillbaka på hur de hade varit om jag inte varit så jävla rädd och feg och inte varit sån jävla idiot. Men men sånt är väll dehär jävla livet. Och jag har j gjort mitt bästa för att vandra ensam på denna jord och de är väll lika bra att löpa linan ut antar jag. Hur länge de nu blir.

Nu va de länge sen jag skrev här. Jag lever. Men hur jag mår vet jag inte. Jag blev fullare än någonsin under Gävle vilket förmodligen tyder på att de faktiskt inte är något vidare. Och jag har väll inte känt efter allt för mycket men denna sommar har ja faktiskt försökt stanna inne så ofta jag har kunnat. För jag vill inte gå ut. Jag som annars är ute och går jämt. Vill bara gömma mig är väll också ett täcken. Jag som trodde de skulle vända fast ne de har de ju inte. Men jag mår ju inte dåligt jag mer mår ingenting. Jag vill blöda. Jag vill ha ångest jag vill känna någonting! jag vill vandra in i mitt svarta hål där jag vet hur allting funkar där ingenting kan nå mig där allt bara är mörkt och kallt men jag känner mig hemma där. I den här verkliga världen är jag bara en förvirrad åskådare som bara lyckas göra fel och är i vägen. Jag förstår mig inte på den och jag vet inte om jag vill vara i den här världen. Fast man kan ju tyvärr inte leva sitt liv i ett mörkt hål hela livet. Tyvärr och jag passar inte in där heller.