Denna väcka har varit den värsta någonsin
Tror ja. Så jävla trött jag har varit. Jag behöver verkligen helgerna och sova ifatt dom timmar jag missar och när de är festival helt utan sömn blir de fan kaos alltså. Och nu är en festival sommar över och nu kommer ensamheten. Och jag inser att jag inte ens har någon riktig chatt på gång. Ingen riktig ingen som känns som verkligen betyder något. Ingen där jag egentligen bryr mig och inte där den andra bryr sig. Mest hallå hur mår du. Va gör du. Ska vi ligga? Ingen om hur man egentligen mår ingen där man kan tränga in lite på djupet och gå in i en människa. Jag hade en sånn på en chatt men den appen blev fucked upp så jag tappade tyvärr den :( annars skaffar dom flesta pojkvänner och sånt och då lämnar jag fältet för jag finns ju kvar om jag behövs sen igen tyvärr blir man bort glömd då tror ja. Jag tycker de är mest kul att folks liv blir bra men folk tänker säkert att jaha nu är jag inte parningsbar längre då sticker han. Hmm ja vem vet kanske är så.

Ensamheten va förr mitt liv min trygghet och idag vet jag inte riktigt va jag känner över den. Om jag flyttar måste jag redan från början dra hem folk så de inte blir såhär.

Och så tänker jag mycket på Sabbath jag saknar honom :( mer än jag någonsin har saknat något eller någon :'(