Sitter och kollar spaider-man 3 och känner mig ganska värdelös. För varje dag som har gått under min såkallade lyckliga period och jag har mått bra blir känslan av hur mycket av det som skulle kunna vara ett liv som har försvunnit tid jag aldrig kommer kunna få tillbaka och att jag måste lägga den tiden av mitt liv här och nu att försöka hitta vem jag är och framförallt vem jag vill vara. Men det känns som att varje dag rinner mer och mer sand från livets timglas och tiden jag skulle kunna haft för att hitta ett liv en mening börjar kännas ouppnåeligt och jag känner att jag inte har någon lust längre. Det va länge sen jag kom till slutsatsen att dom där 4 åren i Olofström aldrig kommer sluta göra ont och vissa dagar känns det som att det är inte värt de att jag inte orkar och just nu känns det som att jag inte vill. Jag vill inte mer och jag vet att jag långsamt tar död på mig själv men att jag har blivit för feg eller lat för att verkligen göra det själv. Det ända rätta hade varit att tagit livet av mig istället för att försöka leva ett destruktivt liv för som kommer döda mig tids nog. Kanske gör jag det för att skydda min omgivning också bättre att dö naturligt

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte ???? va är de som händer va är de som inte händer jag känner mig så vilsen i livet. Den här månaden har varit så konstig och jag har varit konstig. Jag vet inte inte ens vart jag är påväg eller ens vad jag egentligen vill. Graspop bl...

Telefonskräck är ändå märkligt att jag fått. Eftersom ett tag va prata i telefon min räddning att prata bort hela nätter. Ibland så hade jag flera olika. Kunde ha samtal tills ända in på morgonen. Samtalen va min fristad där jag kunde glömma att jag ...

Man ska akta sig för att vara för känslomässigt styrd. Ibland är de svårt att fatta rationella beslut. Jag måste försöka ta mig ut ur denna dimma som förblindar mig. Och jag kan inte låta mina känslor ta överhanden. Hemma pga att nästan alla på j...

Jag känner att de har varit ett par jobbiga senaste veckor nu och jag kan inte riktigt sätta fingret på va jag ska göra åt de. Jag vet absolut vad de är som gör mig ledsen men jag förstår inte riktigt varför de gör mig ledsen. Det va inte såhär jag t...

Jag känner mig bara ivägen. Jag är så obekväm och känns bara som jag går allt och alla på nerverna och jag vet inte va jag ska göra. Jag vågar knappt skriva till vissa människor för jag känner bara att jag stör dom. Även om det är dom som skriver för...