Jag har gått från att ligga i soffan och äta popcorn utan att tänka eller iaf på att tänka så lite som möjligt till att konstant tänka och med fjärilar i magen och någon form av sprallighet och jag vet att det inte kommer bli som jag vill och jag vet ännu mer att jag kommer att sabba eller stöta bort om allt även om det skulle bli som jag egentligen vill.

Jag stöter bort allt och alla. Och har alltid och kommer nog tyvärr alltid att göra :( nu när jag jag skrev om Linnea när kan jag väll fortsätta på det temat då. När jag var med henne va jag så trasig och visste att jag aldrig ändå kunde älska någon så därför va jag nog mer med henne pga av att hon ville vara med mig mer än att jag ville vara med henne. Och jag va en riktigt dålig pojkvän det är jag den första med att erkänna inte för att jag va ensam om att bete mig dåligt i det förhållandet och hon va väldigt bra på att locka fram alla mina dåliga sidor. Åter igen på bortstötandet i min skoltid så va det mesta utan mitt liv av att prata i telefon speciellt på nätterna och på dagarna också en del men på nätterna va det extra viktigt eftersom vi va inlästa på våra rum från 22 eller va de nu va. Så vad telefonen en flykt från de jävla helvetet mörkret och ensamheten och framförallt all ångest och självhatet. Linnea va en stor del i det. Bella va nog den första men sen kom Linnea och parallellt med de kom Sofie det är nog hon jag saknar mest av alla dom jag snackade bort alla dessa timmar. Och så fanns det ett 10 tal till plus ett 30 tal sms kompisar. Maddäh va väll någonstans i mitten hon ringde ibland och smsade ibland. Och framförallt Louise hon va väll den viktigaste av dom alla såklart. Men i stort sätt har jag stött bort alla dom där när jag tyckt att dom kommit för nära eller när det kom till ett läge då man skulle ha kunnat träffats tex vi båda skulle på Swedenrock självklart lyckades jag göra mig osams precis då och antingen bröts de helt eller så gick det att rädda. Men oftast inte. Och detta är inget jag vill göra eller någonsin her velat göra jag kan bara inte låta bli och jag vet att detta är någon sorts sjuk försvarsmekanism att skydda mig ifrån att bli sårad även fast det sårar mig det också. Jag vet att jag kommer stöta bort folk även fast jag inte vill och jag vet inte hur jag löser de. Vad och hur jag ska göra.

Och nu när jag verkligen inte vill stöta bort detta va det nu kan tänkas vara eller bli om det ens är något