Det spelar ingen roll hur mycket jag slåss. När jag slåss mot mitt eget mörker. Jag kommer alltid förlora även om jag vinner är jag alltid en förlorare.

Det är ett jävla tjat om Gina Dirawi. Jag trodde det skulle lägga sig efter jul men då kommer det annonser om att hon drog rekord publik. Sen dagen efter kommer de att det va rekord lite som såg och bla bla bla. Hur som helst kolla på folks kommentarer på Aftonbladet och Expressen är ju rätt så skrämmande. Alltså ja visst hon är muslim muslimer firar inte jul. Hur jävla många i detta land ser sig själva som ateister. Dom bör väll inte heller fira jul då. Och ja hon är tydligen antisemit också något som alla smyg rasister använt som argument till att hon inte ska sitta i tv rutan och presentera Kalle anka. Människor som i normala fall inte bryr sig om det minsta lilla om judar men råkar tycka lite värre om muslimer än judar. Och det samma gäller musikhjälpen samma argument där samma argument och samma hat. Alltså jag vet inte om hon är antisemit eller inte för jag läser inte hennes blogg, ser inte på hennes program på tv. Såg inte på musikhjälpen heller tror inte att hon va orsaken till de. Alltså jag antar att hon är någon sorts komiker typ började med youtube eller liknande och jag tycker inte hon är rolig och så enkelt är det. Humor komiker. Komedier och liknande antingen skrattar man eller så gör man det inte och så enkelt är det. Finns en väldigt massa andra komiker som jag inte heller gillar. Men det har ju inget med deras personlighet att göra det handlar kort och gått om att jag inte tycker en komiker är rolig. That's it

Idag mår jag väll lite bättre än igår. Igår rasade totalt det lilla ostadiga korthus jag hade byggt upp under en liten tid. Jag mådde faktiskt lite halv bra under några veckor. Och de är väll ändå positivt att hittar jag lite rätt så kan jag nog kanske komma tillbaka till livet igen om jag nu vill de. I morse när jag va ute och gick bland all snö och funderade och gick till mina vanliga ställen och satt och funderade. Är väll tur att snön kom när det känns såhär.

Jag trodde de där mötet skulle ge mig super ångest men ångesten dog helt för ett par veckor. Men frågan är om det va det jag hade velat ha egentligen eller om det va drömmen om att ens ha något alls. Eller kanske att någon något ville ha mig. Jag vet ingen vill ha mig jag vill inte ens ha mig själv. Gnäller jag nu. Kanske. Men jag har inget problem eller tycker att de är konstigt att ingen gillar mig. Jag gör det inte heller. Och i mitt huvud kommer ändå alla att hata mig om det är realiteten eller inte spelar ju egentligen ingen roll.

Vissa har väll motsatsen som tror att alla älskar dom fast dom behandlar alla i sin omgivning som skit. Sviker alla och bara tänker på sig själva. Men ändå tror eller vet att alla älskar dom.

Jag är ganska tacksam över att jag är motsatsen iaf nu. När jag försöker att inte ljuga och absolut inte svika någon. Till ingen nytta iof eftersom alla andra sviker mig. Och ljuger. Är man snäll blir man alltid knullad av någon som drar nytta av en