Jag har en förbannelse tror jag. Jag är en väldigt försiktig person som inte alltid är så snabb och kanske inte alltid tar mina chanser eller iaf inte är tillräckligt snabb att rycka i dom små halmstrån som ges och typ några dagar efter att jag missat en möjlighet eller inte riktigt tagit för mig tillräckligt så 2 3 dagar efter de har hon hittat en kärlek och har misstängt att de är lika i detta fall och nu känns de som jag har fått de lite bekräftat men de är bra för då går de över.

Men jag har börjat tappa lusten faktiskt känns inte som att jag håller på att glida in i en depprition igen men allt känns bara meningslöst inget händer och ja vet inte riktigt. Från att ha varit deppig från jag föddes fram tills för ca 4 år sen typ och dom 2 första åren bara steg de hela tiden de vart bättre och bättre för varje dag. Sen år 3 så började de där att plana ut lite och de va inte helt enkelt alla gånger och jag hade väldigt svårt med den. Hade väldigt svårt att må så fruktansvärt bra varje dag också. Men nu känns de som att de är klart nu finns de en vardag ja mår inte bra jämt jag mår inte dåligt jämt. Men jag är fortfarande inte bekväm med att känna saker att känna sig mänsklig är inget jag helt tycker om.

Och även dom dagarna när jag har mått som bäst och varit så jävla lycklig har jag ändå känt att de här livet är inget för mig och de kunde lika gärna va. Jag älskar så otroligt många människor och jag mår väldigt bra men ändå så tycker jag inte om livet. Jag har väntat och trott de ska komma i takt med att allt de andra kommer och har kommit men ne de har inte förändrats. Jag har ingen lust längre att dö men heller ingen som helst lust med att leva.

Och såklart så har jag oerhört svårt med starka känslor speciellt starkt positivt. Som tex kärlek jag förstår den inte och jag blir bara knäpp och förvirrad och deppig

Hat mörker och ångest klarar jag av och förstår mig på men kärlek vänlighet och medkänsla har jag svårt att hantera.

Jag vill bara dö lycklig och hoppas de blir snart. Och de är nästan så att jag känner och tänker så när jag är väldigt lycklig. Nu vill jag dö låt mig dö nu