Jag har en förbannelse tror jag. Jag är en väldigt försiktig person som inte alltid är så snabb och kanske inte alltid tar mina chanser eller iaf inte är tillräckligt snabb att rycka i dom små halmstrån som ges och typ några dagar efter att jag missat en möjlighet eller inte riktigt tagit för mig tillräckligt så 2 3 dagar efter de har hon hittat en kärlek och har misstängt att de är lika i detta fall och nu känns de som jag har fått de lite bekräftat men de är bra för då går de över.

Men jag har börjat tappa lusten faktiskt känns inte som att jag håller på att glida in i en depprition igen men allt känns bara meningslöst inget händer och ja vet inte riktigt. Från att ha varit deppig från jag föddes fram tills för ca 4 år sen typ och dom 2 första åren bara steg de hela tiden de vart bättre och bättre för varje dag. Sen år 3 så började de där att plana ut lite och de va inte helt enkelt alla gånger och jag hade väldigt svårt med den. Hade väldigt svårt att må så fruktansvärt bra varje dag också. Men nu känns de som att de är klart nu finns de en vardag ja mår inte bra jämt jag mår inte dåligt jämt. Men jag är fortfarande inte bekväm med att känna saker att känna sig mänsklig är inget jag helt tycker om.

Och även dom dagarna när jag har mått som bäst och varit så jävla lycklig har jag ändå känt att de här livet är inget för mig och de kunde lika gärna va. Jag älskar så otroligt många människor och jag mår väldigt bra men ändå så tycker jag inte om livet. Jag har väntat och trott de ska komma i takt med att allt de andra kommer och har kommit men ne de har inte förändrats. Jag har ingen lust längre att dö men heller ingen som helst lust med att leva.

Och såklart så har jag oerhört svårt med starka känslor speciellt starkt positivt. Som tex kärlek jag förstår den inte och jag blir bara knäpp och förvirrad och deppig

Hat mörker och ångest klarar jag av och förstår mig på men kärlek vänlighet och medkänsla har jag svårt att hantera.

Jag vill bara dö lycklig och hoppas de blir snart. Och de är nästan så att jag känner och tänker så när jag är väldigt lycklig. Nu vill jag dö låt mig dö nu

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte ???? va är de som händer va är de som inte händer jag känner mig så vilsen i livet. Den här månaden har varit så konstig och jag har varit konstig. Jag vet inte inte ens vart jag är påväg eller ens vad jag egentligen vill. Graspop bl...

Telefonskräck är ändå märkligt att jag fått. Eftersom ett tag va prata i telefon min räddning att prata bort hela nätter. Ibland så hade jag flera olika. Kunde ha samtal tills ända in på morgonen. Samtalen va min fristad där jag kunde glömma att jag ...

Man ska akta sig för att vara för känslomässigt styrd. Ibland är de svårt att fatta rationella beslut. Jag måste försöka ta mig ut ur denna dimma som förblindar mig. Och jag kan inte låta mina känslor ta överhanden. Hemma pga att nästan alla på j...

Jag känner att de har varit ett par jobbiga senaste veckor nu och jag kan inte riktigt sätta fingret på va jag ska göra åt de. Jag vet absolut vad de är som gör mig ledsen men jag förstår inte riktigt varför de gör mig ledsen. Det va inte såhär jag t...

Jag känner mig bara ivägen. Jag är så obekväm och känns bara som jag går allt och alla på nerverna och jag vet inte va jag ska göra. Jag vågar knappt skriva till vissa människor för jag känner bara att jag stör dom. Även om det är dom som skriver för...