Borde jag gjort mer borde jag legat på gjorde jag som alltid bara föll bort för att jag va rädd för att vara jobbig ( eller klart att jag va. ) men hade det förändrat något. Eftersom det alltid händer mig måste de ju vara något jag gör. Jag räcker inte till jag kommer aldrig räcka till och jag gör nästan allt för att visa folk att jag inte räcker till. Men hade det kunnat bli annorlunda om jag va annorlunda eller går allt bara som det är menat att gå. Jag vill inte mer. Jag har lovat mig själv och alla andra att aldrig mer försöka ta livet av mig men jag vill inte mer jag vill inte vara kvar här jag vill inte leva i denna värld. En värld jag aldrig har velat vara i men ändå försökt på något sätt passa in.

Jag förstår varför jag stöter bort människor för jag vet att ingen INGEN ABSOLUT INGEN ändå skulle vilja ha mig i mitt liv och därför försöker jag stöta bort dom innan jag ens möts att detta faktum. Men någon gång får jag den otroligt dumma idén att verkligen försöka att inte stöta bort någon bara för att få svart på vitt att jag inte duger att jag faktiskt är så jävla värdelös som jag själv redan vet. Om jag stöter bort dom kan jag iaf intala mig själv att det bara är i mitt huvud jag är så jävla värdelös och inte räcker till. Men när jag släpper in människor får jag det bara bekräftat. Att jag är detta äckliga fula jävla hatiska trasiga vidriga människan. Jag borde blivit ihjälslagen för länge sen bra människor blir mördade varför blir inte en sån som jag blir mördad som ändå alla hatar. Jag är väll iof inte värd det varför skulle någon förstöra sitt liv på en sådan som mig

Har haft sånna sjukt konstiga drömmar senaste tidende är väll för jag har sovit dåligt under en längre tid eller ända sedan. Inatt drömde jag om att mamma högg ihjäl mig med kniv och under hela tiden skrek jag att jag vinner jag vinner och jag vaknade upp fruktansvärt lycklig :-/. Fast jag känner fortfarande huggen i magen.

Antagligen har det med att jag fick för mig om att jag skulle läsa om Alex idag.?? vet inte riktigt varför kanske skulle jag bara se om det kommit något nytt på Flashback om honom det hade det inte och alla artiklar va från 2009 2010! Så inget nytt hade hänt eller så har folk helt enkelt slutat bry sig. http://www.causeofdeathwoman.com/sv/delia-bjorklund jag vet att jag är väldigt långt ner på skalan över folk som blev drabbade. Jag gillade Delia även fast jag bara träffade henne under en helg. Jag är ändå kompis med en mördare. Eller va eller hur de nu va. Jag minns fortfarande när man möttes av löpsedlarna med hanns bild som om det vore igår. Jag minns fortfarande ett sms där jag frågade om han slog henne. Och han då svarade att han bara tagit tag i henne hårt några gånger ( vilket också va fel ) borde jag hört av mig mer kunde jag ha gjort något mer? Självklart hade jag inte kunnat gjort de men jag har frågat mig det många gånger. En annan gång så åkte jag till Olofström för jag skulle kolla om lacken där hade praktikplats då vet jag att han tyckte jag skulle åkt till honom och han skickade en väldigt massor av sms med en väldigt hotfull stämning i och de borde ha varit bara någon månad innan de hände hade saker blivit annorlunda om jag åkt dit då. Självklart kommer jag aldrig någonsin få svar på de. Och de är en tragedi som ligger väldigt långt ifrån mig mitt liv kunde gå vidare som inget större hade hänt. Medans föräldrar syskon förlorat sin dotter barn blivit föräldralösa föräldrar och syskon har fått en mördares skuld och skam. En son och bror som sitter inlåst.

För mig va det bara ännu en sten som lagds på mitt redan kaotiska liv. Kanske bara tog jag rätten till en sorg som egentligen inte va min

Jag har gått från att ligga i soffan och äta popcorn utan att tänka eller iaf på att tänka så lite som möjligt till att konstant tänka och med fjärilar i magen och någon form av sprallighet och jag vet att det inte kommer bli som jag vill och jag vet ännu mer att jag kommer att sabba eller stöta bort om allt även om det skulle bli som jag egentligen vill.

Jag stöter bort allt och alla. Och har alltid och kommer nog tyvärr alltid att göra :( nu när jag jag skrev om Linnea när kan jag väll fortsätta på det temat då. När jag var med henne va jag så trasig och visste att jag aldrig ändå kunde älska någon så därför va jag nog mer med henne pga av att hon ville vara med mig mer än att jag ville vara med henne. Och jag va en riktigt dålig pojkvän det är jag den första med att erkänna inte för att jag va ensam om att bete mig dåligt i det förhållandet och hon va väldigt bra på att locka fram alla mina dåliga sidor. Åter igen på bortstötandet i min skoltid så va det mesta utan mitt liv av att prata i telefon speciellt på nätterna och på dagarna också en del men på nätterna va det extra viktigt eftersom vi va inlästa på våra rum från 22 eller va de nu va. Så vad telefonen en flykt från de jävla helvetet mörkret och ensamheten och framförallt all ångest och självhatet. Linnea va en stor del i det. Bella va nog den första men sen kom Linnea och parallellt med de kom Sofie det är nog hon jag saknar mest av alla dom jag snackade bort alla dessa timmar. Och så fanns det ett 10 tal till plus ett 30 tal sms kompisar. Maddäh va väll någonstans i mitten hon ringde ibland och smsade ibland. Och framförallt Louise hon va väll den viktigaste av dom alla såklart. Men i stort sätt har jag stött bort alla dom där när jag tyckt att dom kommit för nära eller när det kom till ett läge då man skulle ha kunnat träffats tex vi båda skulle på Swedenrock självklart lyckades jag göra mig osams precis då och antingen bröts de helt eller så gick det att rädda. Men oftast inte. Och detta är inget jag vill göra eller någonsin her velat göra jag kan bara inte låta bli och jag vet att detta är någon sorts sjuk försvarsmekanism att skydda mig ifrån att bli sårad även fast det sårar mig det också. Jag vet att jag kommer stöta bort folk även fast jag inte vill och jag vet inte hur jag löser de. Vad och hur jag ska göra.

Och nu när jag verkligen inte vill stöta bort detta va det nu kan tänkas vara eller bli om det ens är något

Linnéa skrev igår ett långt väldigt otydligt meddelande antagligen va hon packad eller något men varför hon ens skrev begriper jag inte. Hon hade en massa frågor hon inte ställe eller va de nu va. Inte för att det egentligen skulle betyda något men pga av allt annat jag går runt och tänker på konstant blev de bara konstigt. Men jag eftersom jag va tvungen att tänka inser jag hur extremt lite jag har saknat henne. Alltså inte hur mycket jag saknar henne nu utan i räknade dagar. Typ från dag ett så tittade jag aldrig tillbaka de kom lite som en chock. Vet inte riktigt vart jag vill komma med detta de va bara konstigt

Idag och igår känns det som jag bara går folk på nerverna även fast jag undvek all form av mänsklig kontakt så kände jag ändå att folk bara hatade mig :O jag kan inte detta med känslor och det finns inget att egentligen känna känslor för ens ändå är jag som en känslomässigt missfoster jag är helt dum i huvudet och är paranoid och naiv och allmänt förvirrad och vet inte va fan jag ska göra och ännu viktigare varför eller hur jag ska göra. Jag vet inte varför blir jag såhär varför är jag såhär. Jag vill bara lämna kroppen och rymma iväg från mig själv. Jag vill skrika gråta skratta dansa och bara ligga still. Allt på en och samma gång

Nu har jag snart legat i denna soffa och ätit popcorn i över 2 år. Jag antar att jag borde ta tag i mitt liv men jag finner ingen motivation. Jag bara ligger här och låter min existens långsamt falla i glömska hos alla jag känner fått tillbaka min sociala fobi också. Men jag hittar likson ingen mening jag vet inte vad jag vill göra med mitt liv hellet. Jag har till och med tappat intresset för att sitta otaliga timmar på Spotify och syssla med mina listor. Som förut va lika viktigt som syre. Nu är jag istället fast i en massa podar och en massa olika serier som jag plöjer igenom. Inte ens tv spel spelar jag längre. Fast i helgen spelade jag iof mario kart med William de va roligt. Jag trodde jag skulle få sådan sjuklig jävla ångest över de men ångesten försvann efter den helgen även fast jag är säker på att detta kommer att ge mig ångest och trubbel på något sätt. Målade vattenfärg med Hugo också det blev en Turtles så oerhört stolt över den så jag bjuder på en bild :D

Nu har jag tappat detta med blogg helt har inte skrivit i någon blogg på evigheter. Även fast jag säkert skulle behöva det mer än jag tror min ångest nivå det senaste halvåret har varit groteskt hög och jag känner inte att jag har kunnat få ur mig den på något sätt. Och förra veckan va det nästan Max fast nu är jag nere på noll känns det som. Men känns ändå som att mitt liv skulle kunna bli mer komplicerat snart eller för första gången på länge känns det som att något helt oväntat verkar hända och jag förstår det inte alls. Eller jag ska inte förstora upp saker som jag annars så lätt gör. Men det har hänt saker som har fått mig att tänka på enväldig massa olika alternativ. Men jag tänker nog inte gå in på det nu eller högst troligt alls.

Men jag får väll köra någon sorts status rapport på vad hur och varför de har hänt som det hänt och så kanske jag få några nya svar på varför vissa saker blev som de blev. Reflektion är alltid bra antar jag.

Nu börjar de bli ett tag sen jag hoppade av skolan. Jag gick mentalt slut minst en gång varje termin och va oerhört nära att hoppa av men lyckades ändå klara det efter att varit hemma några veckor och sen jobba på som fan men på sommarlovet med festivaler och vänner har man lyckats ladda upp batterierna igen och så byggde ja ju upp en buffert så jag kunde gå slut igen. Men efter beslutet att sista terminen skulle bli på distans så dels slutade aldrig energi läckaget även sommarlovet och alla festivaler och vänner fyllde inte på i samma tempo som min energi försvann och inte fören någon vecka innan då jag ringde och hoppade av skolan så slutade det läcka men då va jag redan i Frittfall och 2 eller nästan 3 års av för mig iaf otroligt välmående. Bara rann iväg och jag va nere i ett mörkt svart hål igen ett hål utan ljus. Ett hål där jag va helt orkeslös ett hål där jag inte vill stanna men inte heller klättra ur jag bara är utan att ens bry mig eller ens tänka

jag är så dålig på att skriva nu för tiden vilket är konstigt eftersom jag mår skit och säkert skulle behöva få ur mig både det ena och de andra. Jag är inte ens så aktiv på varken chattar eller Facebook vet inte om det är bra eller dåligt. När jag mår skit är jag oftast besatt av chatt med nya hela tiden men nu så bygger jag bara på mig mer och mer nu är det snart 2 år sen jag hoppade av skolan vet inte on det blivit bättre om jag mår bättre eller om det är samma. Jag känner mig bara tom som ett skal finns inget innehåll jag kan inte riktigt tycka gångonting är roligt har försökt spela vissa tv spel jag vet jag tycker är det roligaste jag vet som jag i vanliga fall kan tillbringa oändligt mycket tid på utan att bry mig. Men jag vet inte va jag vill jag bara är i ett vakuum. Jag har haft mycket drömmar om Sabbath senaste nätterna jag saknar honom så otroligt mycket jag tror inte jag har älskat något så mycket förutom vissa i min familj som den katten. Men jag har insätt att jag älskar Ozzy helt sjukt mycket och lilla Tepes börjar gå ihop ganska bra med Ozzy så klart att det är väldigt positivt. Vet inte ens va jag vill skriva här ens