Sitter och kollar spaider-man 3 och känner mig ganska värdelös. För varje dag som har gått under min såkallade lyckliga period och jag har mått bra blir känslan av hur mycket av det som skulle kunna vara ett liv som har försvunnit tid jag aldrig kommer kunna få tillbaka och att jag måste lägga den tiden av mitt liv här och nu att försöka hitta vem jag är och framförallt vem jag vill vara. Men det känns som att varje dag rinner mer och mer sand från livets timglas och tiden jag skulle kunna haft för att hitta ett liv en mening börjar kännas ouppnåeligt och jag känner att jag inte har någon lust längre. Det va länge sen jag kom till slutsatsen att dom där 4 åren i Olofström aldrig kommer sluta göra ont och vissa dagar känns det som att det är inte värt de att jag inte orkar och just nu känns det som att jag inte vill. Jag vill inte mer och jag vet att jag långsamt tar död på mig själv men att jag har blivit för feg eller lat för att verkligen göra det själv. Det ända rätta hade varit att tagit livet av mig istället för att försöka leva ett destruktivt liv för som kommer döda mig tids nog. Kanske gör jag det för att skydda min omgivning också bättre att dö naturligt

Host! Förkylning från hell! Känner inte att jag har tid med detta jag vill vara i skolan och vara frisk. Hmm jag trodde jag skulle börja blogga nu när de fanns en bra mobil app men ändå blir de inte av. Jag verkar ha svårt att sortera alla tankar jag vet inte. Jag är nog riktigt kär för första gången i mitt liv men tok ignorerar de och mina känslor och tankar rör ihop sig och slår knut på sig själva känns de som. I torsdag va jag med i tidningen också dok har jag inte sätt de. Men som denna kille blir jag nog inte bara för de :D

Nu har jag varit varit fri från min depression i snart 4 år eller iaf 4 år sen jag började ta steget bort från den och jag har mått oerhört bra under denna tiden ändå har jag inte fått någon livslust eller va man nu ska kalla de. Jag har inte längre något behöv av att dö längre men jag har heller inget behöv av att leva känner mig ganska likgiltig. Alltså min fråga är mer livslust är de något man får eller måste man skaffa sig de och isf hur?

Idag fick jag åka hem från skolan för mådde verkligen super dåligt!

Och i helgen va vi ute och festade de va kul. Fast jag dricker lite väl mycket nu under praktiken började jag dricka en hel del i min ensamhet och de är inte alls likt mig och ja mår nog inte så bra. Bara för man får en tjej i sina tankar så rasar ens värld samman

Jag trodde inte jag skulle vara mer depprimerad i mitt liv med jag tror jag är de nu fast lite lätt. Alltså jag känner att de räcker nu jag vill inte mer jag har verkligen försökt dom här åren jag har mått skit bra men de går inte jag fastnar aldrig riktigt för detta med livet. Jag förstår de inte och jag tycker inte om de. Hur mycket jag än försöker hur mycket roliga saker ja än gör hur många otroligt sköna människor jag träffar så gör de ingen skillnad. Eller gör de de. Under åren jag har mått bra och inte har varit en levande död har de mer varit tänk om jag fick dö nu när jag är så jävla lycklig så underbart de vore. Och som deppig ville jag också dö. Alltså hur jag än mår vill jag dö. Alltså jag har inget behöv att slänga mig framför tåget. Ja går bara runt och tycker att de är bra nu. Andra människor pratar bara om att dom vill ut och resa se världen uppleva saker. Jag har gjort en resa i mig själv dom senaste åren och sätt mer än jag trodde jag skulle se har fått mer kunskaper än jag trodde jag någonsin skulle få och de känns bra. De känns som att de räcker också jag behöver inte mer.

Vi hade som uppgift att lyssna på Morgan Allings sommarprat ( jag hittar bara vinter pratet men skit samma ) men då tänkte jag att jag skulle börja lyssna igenom alla några av dom andra sommar poddarna jag laddat ner men ändå aldrig lyssnar på Hanna Hellqvist. Och den handlade mycket om hennes pappas självmord den va väldigt bra. Och hon pratade om att de va många som kände skam för att prata om självmord. Och då tänkte jag på att de är ju faktiskt därför jag skriver blogg. Att en dag kanske faktiskt någon anhörig sitter och läser min blogg efter jag lämnat detta jordeliv hur när och varför vet man aldrig då va de väll kanske ett sätt att försöka förklara lite vem jag är. För de är jag inte så bra på nu. Och att förklara lite att den dagen jag är borta är inget att gråta över jag gillar inte och har aldrig gillar livet och de är inget för mig och när jag får lämna så är de faktiskt också en liten befrielse. Och det är inget att sörja de jag har kommit vidare bara. Och om jag en dag väljer att ta mitt eget liv är de ett beslut som jag själv tar för jag verkligen verkligen är färdig. Men har gjort en pakt med mig själv att jag aldrig kommer göra de pga att jag är ledsen jag ska va lycklig när jag dör.

Jag är besatt av döden de har jag alltid varit och kommer nog alltid att vara

Jag blir så glad när du skriver bara något litet på Facebook jag blir glad när du gillar något jag har skrivit när jag för bara för en sekund får känna mig något annat än osynlig i dina ögon. Jag skulle bara vilja göra så mycket och ändå vågar jag ingenting. Den ända gången innan jag tror jag varit i närheten av kär kände jag mig som en liten 13 årig tjej. Och jag blev så frustrerad över att jag inte kunde få henne så vi bråkade hela tiden. Fast de va så mycket andra processer i mig själv då så frustrationen berodde kanske på annat men nu känner jag mig bara ledsen deppig och allt är fel och den ända gången de inte känns så är sekunderna jag får känna att jag existerar i ditt medverkande. Varför kan ja inte bara säga de :-/ varför är livet så svårt för

Skulle skriva en liten sammanfattning om grupper på Facebook jag varit med om att startat och de blev så mycket så ja tänkte jag gör en blogg om detta why not liksom :O de är min blogg jag gör som ja vill :P the story of Kärleksgruppen

The story of kärleksgruppen den tredje. Det började med att Anna Amstaff Fredriksson hade blivit inbjuden i en grupp som hette någonting med kärlek. Och att folk där inne va lite knäppa. ( många där inne va förståndshandikappade vilket vi inte visste när vi gick med där utan vi trodde dom va normal begåvade idioter ). Anna bjöd in Bella som bjöd in mig och Andreas Isse Israelsson. Jag bjöd in Sara Hagström bl.a Dom andra bjöd in Stefan Wahlner med flera och ingen av oss kände varandra. Jag hade precis börjat umgås med Isse och Bella då men hade aldrig träffat Stefan tex och inte Sara heller :P och det kanske någonstans började med att vi skulle vara roliga på deras bekostnad men eftersom dom inte va konstiga på de sättet vi trodde började vi i de gänget som blivit inbjudna stå upp och försvara dom från andra som mobbade folk där inne med hjälmfan och klövgren som dom värsta plågoandar där inne de slutade iaf med att jag lyckades ragga upp några vänner där inne. Vilket fick hjälmfan att se rött och kastade ut mig för att jag mobbade folk. Och då vart de total uppror där inne eftersom jag va tvärt om jag och några andra försvarade dom så jag fick komma med igen pga alla påtryckningar men lyckades få kontakt med ytligare en tjej där inne kanska fort och då va de bye bye för alltid och folket flydde fältet. Men tack vare den gruppen träffade jag Stefan med flera så då kom vi fram till att vi gör en egen grupp. Och gruppen vi som älskar kärlek va född. Där va vi alla under säkert ett år. Där bjöd vi alla in kompisar till höger och vänster kvantitet före kvalité. Och vi hade många otroliga stunder där och jag fick många fina vänner där och jag hoppas att dom flesta andra har samma upplevelse som jag. Tex Sara och ja hade 0 gemensamma vänner när detta började och nu har vi 44 de säger en del om utvecklingen och hade vi varit duktigare på att adda folk hade det varit betydligt mer. Men den andra kärleksgruppen va redan från början fylld av konflikter plus att gruppens namn lockade till sig ett oräkneligt antal ensamma desperat kärlekstörstands människor som trodde vi var någon sorts kärleksförmedling. Med adda mig du söta tjej som ett bestående inslag i alla diskutioner och de brakade sönder totalt när gruppen till sist hade blivit i 3 stora block vissa som ville ha de på ett sätt vissa på ett annat och ett block som vart " vi " vi som flydde skeppet för att göra något nytt den 3 kärleksgruppen där vi är mer för kvalité än kvantitet hellre 100 mer eller mindre aktiva medlemmar än en grupp på 3 4 hundra med som inte bryr sig om dom är med eller inte. Men den andra kärleksgruppen ynglade av sig också och blev ett par undergrupper så som tex Tokspam https://m.facebook.com/groups/554306831269568?ref=bookmark&__user=100000514061667när det länkades en enorm mängd musik länkar in i gruppen och vissa sa ifrån om att dom tyckte de blivit ett MTV av hela gruppen som dom inte orkade med då kom gruppen där vi delade en massa musik. Stefan fick svin influensan då började vi använda kommentaren svin är dåligt på de mesta ( och på en fråga som tillkom i gruppen av Anna Haern så va alternativet svin är dåligt. ) Och då gav hon upphov till gruppen https://m.facebook.com/groups/593668317311332?ref=bookmark&__user=100000514061667Svin Är Dåligt ( detta vet inte Anna om men de är ditt fel :P ) svin är dåligt har varit med som alternativ i varje fråga sen dess. Gruppen svin är dåligt hade inget speciellt syfte från början den bara va mest men har med tiden blivit ett ställe för roliga videos bilder mm som även den fått en en undergrupp i hemliga klubben https://m.facebook.com/groups/109115349258889?ref=bookmark&__user=100000514061667en grupp som är precis som svin är dåligt fast inte alls lika rolig de va en ide vi hade att använda den som undergrupp och dom personerna som va tillräckligt roliga fick ta plats i svinrummet där the best of the best var. Den har gått i perioder just för att dom aktiva plockas bort där ifrån med jämna mellanrum. Även Anna H skapade en undergrupp från vi som älskar kärlek https://m.facebook.com/groups/438602809547149?__user=100000514061667kung Anna och hennes hov den kom från en diskussion om våra dröm jobb som barn och vi insåg att vi nästan hade ett schack bräde i gruppen. Och Sara skulle göra en sådan bild på oss där vi alla va schack pjäser. Jag Sara Stefan Sara träffades en dag hos Sara Berntsson och gjorde tårta de va trevligt och då vart de mycket bak matlagnings och andra sorts pyssel diskussioner i gruppen och några veckor efter hade jag gjort kladdkaka med kardemumma i och hade musik i mina lurar samtidigt som jag sa för mig själv kardemumma och musik är bättre än knark och så kom gruppen Kardemumma och musik är bättre än knark till https://m.facebook.com/groups/194116567403717?ref=bookmark&__user=100000514061667en grupp där syftet såklart va att diskutera mat bak och andra sorts fysdelen man håller på med och är intresserad av. Och vi försökte oss även på experimentet med en engelsk grupp eftersom vi fick så många icke svensk språkiga in i alla våra grupper med målet att allt skulle få rum i den gruppen som först hette the Secret club men sen bytte namn till efter förslag från UH Jocke Johansson The awesume group https://m.facebook.com/groups/161729253984730?ref=bookmark&__user=100000514061667och även musik gruppen tokspam fick en undergrupp i Shere your musik en grupp som vi trodde skulle kunna locka fler medlemmar än tokspam pga dess namn https://m.facebook.com/groups/123263261203399?ref=bookmark&__user=100000514061667och nu senast i raden va de den super positiva pepp gruppen din egen fanclub som tillkom https://m.facebook.com/groups/543130602433958?ref=bookmark&__user=100000514061667och under tiden jag skrivit detta inser ja att oj vad mycket grupper jag har skapat. Tyvärr finns inte tiden och energin för att hålla igång alla samtidigt men detta är iaf historien om detta tokeri vårat lilla försök att göra Facebook till ett lite roligare ställe för dom som vill

Jaha sista dagen på praktiken om. Några timmar de ska bli spännande. Denna månaden har känts Otroligt långt och jag har faktiskt inte mått speciellt bra om ja ska vara ärlig men de beror nog mest på kvinnor. Kvinnor är inte min gren alls. Och jag har börjat få så vansinnigt konstiga drömmar tycker ja nu är de något varje natt. Och E är med i nästan alla :-/ men ja nu är de väll dags för nya konstigheter god natt

Jag har en förbannelse tror jag. Jag är en väldigt försiktig person som inte alltid är så snabb och kanske inte alltid tar mina chanser eller iaf inte är tillräckligt snabb att rycka i dom små halmstrån som ges och typ några dagar efter att jag missat en möjlighet eller inte riktigt tagit för mig tillräckligt så 2 3 dagar efter de har hon hittat en kärlek och har misstängt att de är lika i detta fall och nu känns de som jag har fått de lite bekräftat men de är bra för då går de över.

Men jag har börjat tappa lusten faktiskt känns inte som att jag håller på att glida in i en depprition igen men allt känns bara meningslöst inget händer och ja vet inte riktigt. Från att ha varit deppig från jag föddes fram tills för ca 4 år sen typ och dom 2 första åren bara steg de hela tiden de vart bättre och bättre för varje dag. Sen år 3 så började de där att plana ut lite och de va inte helt enkelt alla gånger och jag hade väldigt svårt med den. Hade väldigt svårt att må så fruktansvärt bra varje dag också. Men nu känns de som att de är klart nu finns de en vardag ja mår inte bra jämt jag mår inte dåligt jämt. Men jag är fortfarande inte bekväm med att känna saker att känna sig mänsklig är inget jag helt tycker om.

Och även dom dagarna när jag har mått som bäst och varit så jävla lycklig har jag ändå känt att de här livet är inget för mig och de kunde lika gärna va. Jag älskar så otroligt många människor och jag mår väldigt bra men ändå så tycker jag inte om livet. Jag har väntat och trott de ska komma i takt med att allt de andra kommer och har kommit men ne de har inte förändrats. Jag har ingen lust längre att dö men heller ingen som helst lust med att leva.

Och såklart så har jag oerhört svårt med starka känslor speciellt starkt positivt. Som tex kärlek jag förstår den inte och jag blir bara knäpp och förvirrad och deppig

Hat mörker och ångest klarar jag av och förstår mig på men kärlek vänlighet och medkänsla har jag svårt att hantera.

Jag vill bara dö lycklig och hoppas de blir snart. Och de är nästan så att jag känner och tänker så när jag är väldigt lycklig. Nu vill jag dö låt mig dö nu