Jag har alltid chattat. Det har varit min flygt ifrån ångesten ensamhet och framförallt mig själv. Men senaste året har jag nästan undvikit det mer och mer. Jag har blivit rädd för att inte duga att inte räcka till eller att bara bli bortslängd. Absolut jag gör säkert likadant. Jag slänger nog också bort människor. Internet är hårt och kallt där allt bara är yta falskhet. Jag vet hur det är jag vet hur det fungerar ändå kan jag inte låta bli att bli nedstämd över att inte räcka till.

Denna väcka har varit den värsta någonsin
Tror ja. Så jävla trött jag har varit. Jag behöver verkligen helgerna och sova ifatt dom timmar jag missar och när de är festival helt utan sömn blir de fan kaos alltså. Och nu är en festival sommar över och nu kommer ensamheten. Och jag inser att jag inte ens har någon riktig chatt på gång. Ingen riktig ingen som känns som verkligen betyder något. Ingen där jag egentligen bryr mig och inte där den andra bryr sig. Mest hallå hur mår du. Va gör du. Ska vi ligga? Ingen om hur man egentligen mår ingen där man kan tränga in lite på djupet och gå in i en människa. Jag hade en sånn på en chatt men den appen blev fucked upp så jag tappade tyvärr den :( annars skaffar dom flesta pojkvänner och sånt och då lämnar jag fältet för jag finns ju kvar om jag behövs sen igen tyvärr blir man bort glömd då tror ja. Jag tycker de är mest kul att folks liv blir bra men folk tänker säkert att jaha nu är jag inte parningsbar längre då sticker han. Hmm ja vem vet kanske är så.

Ensamheten va förr mitt liv min trygghet och idag vet jag inte riktigt va jag känner över den. Om jag flyttar måste jag redan från början dra hem folk så de inte blir såhär.

Och så tänker jag mycket på Sabbath jag saknar honom :( mer än jag någonsin har saknat något eller någon :'(

Satt och kollade igenom gamla chattar jag haft under fb under åren och tänkte tillbaka på hur de hade varit om jag inte varit så jävla rädd och feg och inte varit sån jävla idiot. Men men sånt är väll dehär jävla livet. Och jag har j gjort mitt bästa för att vandra ensam på denna jord och de är väll lika bra att löpa linan ut antar jag. Hur länge de nu blir.

Nu va de länge sen jag skrev här. Jag lever. Men hur jag mår vet jag inte. Jag blev fullare än någonsin under Gävle vilket förmodligen tyder på att de faktiskt inte är något vidare. Och jag har väll inte känt efter allt för mycket men denna sommar har ja faktiskt försökt stanna inne så ofta jag har kunnat. För jag vill inte gå ut. Jag som annars är ute och går jämt. Vill bara gömma mig är väll också ett täcken. Jag som trodde de skulle vända fast ne de har de ju inte. Men jag mår ju inte dåligt jag mer mår ingenting. Jag vill blöda. Jag vill ha ångest jag vill känna någonting! jag vill vandra in i mitt svarta hål där jag vet hur allting funkar där ingenting kan nå mig där allt bara är mörkt och kallt men jag känner mig hemma där. I den här verkliga världen är jag bara en förvirrad åskådare som bara lyckas göra fel och är i vägen. Jag förstår mig inte på den och jag vet inte om jag vill vara i den här världen. Fast man kan ju tyvärr inte leva sitt liv i ett mörkt hål hela livet. Tyvärr och jag passar inte in där heller.

Deadpool 3/5 Ajax/Francis 2/5

Jag och Johannes va på bio igår jag vet man ska aldrig tro hypen och jag hade ändå gått även utan hyp. En R-Rated superhero movie något alla har drömt om. Jag i min tur va rädd för att det skulle bli en film där storyn fick stå tillbaka för en massa Fitta och kuk skämt. Och oj så rätt jag hade våldet va inte R. Wolverine dödar betydligt många fler på ett brutalare sätt i både X-Men förutom att det inte är något blod. Men våldet va inte R hade man tagit bort alla sex skämt hade den varit pg-13. Men eftersom det inte fans någon story att följa mer än montage och one liners började jag ganska snart att tänka på vad roligt de hade varit om jag varit på några av filmerna vi fick se trailers ifrån. Men detta va ju den tok hypade R rated movie vi alla längtat efter som jag tycker är den mest barnvänliga filmerna på många år. Jag tror jag hade älskat den som 11 åring avgudat den som 7 åring.

Det är inte så att jag kräver mycket våld och blod i mina filmer. Men eftersom den lanserats som en R så hade ja ju förväntat mig att de va mer än sexuella skämt och lite blod. Jag ska inte vara allt för negativ det va en helt okey film den hamnar väll någonstans i mitten. Kommer jag se om den? Jo när den kommer på viaplay eller Netflix jo visst jag kommer att se om den. Kommer jag skaffa den på DVD/BR formodligen men de är ju för att den passar in bland dom andra. Kommer jag se den en tredje gång efter nu bio och Netflix? Ja de kommer jag nu har jag sett alla X-Men för att komma i rätt stämning och efter de har jag fortsatt med Batman Och en hel del annat. Batman ser ja ju minst en gång varje år marvel bara när en avengers är på gång de är lagom för som sagt tycker inte dom riktigt håller upp. Men


När jag gick in så hade jag förväntningarna på att den här kan ha varit en film för top 5 lista eller iaf top 10. Är osäker på om den ens skulle hamna på min topp 10 marvel. Jag tycker inte illa om den va helt okej. Men jag tvivlar på att det är något som kommer bli bättre av att se fler gånger. Men å andra sidan är det inte många marvel filmer jag tycker klarar av att se fler gånger.

Vaknade av en mardröm sin inte ens va så läskig ändå så skakade jag så mycket att mobilen flög ut händerna när jag skulle kolla klockan. Men alltså de jag minns va att först drömde jag att jag bet av min andra tand. Sen hoppade jag till att jag ringde på en dörr och med blommor i handen och en liten flicka kom till dörren och öppnade och sen bad jag henne hämta sin mamma och sa att jag va Niklas och någon mer namns pappa. Sen kollade mamman ut och sa hej jag ska precis dricka kaffe. Sen va jag i min säng och hörde tunga svärande steg i trappan av brevbäraren. Sen vaknade jag lite senare. Igen av arga steg i trappan samma arga steg. Och att telefonen ringde. Jag kan fortfarande inte lista ut om de va paketet eller en mobil i jackan som ringde. Men när jag tittade ut va de en kvinna utanför dörren. Jag visste att de va mitt ex. Men jag har aldrig sätt henne innan men vet att jag va livrädd för henne och att jag ringde polisen och vaknade och nu är jag här

Hade en dröm för några dagar sen jag sprang och sprang mot en tåg övergång eller va de nu heter där man kan gå över spåret mellan bommarna och ja längre jag sprang ju längre bort kom övergångarna men det stod 2 personer på var sitt spår och de kom 2 tåg från var sitt håll. Jag hann såklart och när jag kom fram frågade jag dog båda sen vaknade jag :-/ vet inte va de betyder och jag vet inte vem den andra personen va. Jag vet men den ena va och varför jag drömde om henne vet jag inte riktigt men jag har svårt att få bort de riktigt från mitt huvud

2015 har lämnat oss hoppas att den aldrig kommer tillbaka.

Va det ett bra år... Det va ett tufft år, en fortsättning på skit året innan men ett ännu mer hopplöst år. Ett år som mest har bestått av popcorn film/serier i soffan allt för att slippa tänka. Tv och dator har kunnat tränga bort hjärnan och alla tankar än musik. Musiken får mig att tänka och känna att gråta och gå under eller att peppa och bege mig ut i världen. I år har mest bestått av poddar har aldrig någonsin lyssnat på så lite musik som detta året. Poddarna är slut och senaste tiden har jag ändå satt mig vid spotify och börjat greja lite så hoppas att detta året drar igång det igen.

Ett år med 2 nya festivaler för min del. Dels va jag i Bellaland/ Gävle efter många år vågade jag mig tillbaka till Den delen av landet som är Norrland fast inte är Norrland tydligen. Jobbade där så jag va där en hel vecka direkt efter Skogsröjet va det bara att åka upp till Getaway och så va jag där i en vecka de va rätt ensamt och tråkigt att vara där själva under 3 dagar innan folket började komma. Men ändå en helt okej festival. Sen helgen efter det bar det iväg till Dalarna men inte Falun som brukligt utan anti Falun detta sand helvete där det röktes så mycket gräs överallt att jag är övertygad om att hade jag blivit testad hade jag uppmätt spår av den där skiten utan att ens ha rökt något själv. Det va för övrigt en helt okej upplevelse. Jag va inte alls lika arg som jag brukar vara under Falun som alltid får mig arg på allt och alla. Får väll se vad de blir under 2016.

Skogsröjet va trevligt som alltid Swedenrock va awesum men mycket ångest både före och efter i övrigt va det inte mycket som hände detta år mer än att jag utökade av filmer och serier jag har sätt i övrigt har jag som sagt inte gjort någonting. Mer än att långsamt ligga och själv dö


En satir tidning i Frankrike attackerades i Paris. Terror i Köpenhamn. I Tunisien dödades massa folk i terror attacker. Massa oskyldiga människor dog i Frankrike och alla andra olika terror attacker. Hela världen gick i vitt rött och blått.

Vi hade en terrorist i Sverige som fanns helt öppen på Facebook och inte va terrorist.

En höger idiot mördade människor i Trollhättan.

Lisa Holm och andra kvinnor mördades.

Hallandsåsen tunneln är äntligen klar efter alla miljoner

Magnus Härenstam lämnade oss. :(

Syrien är ett vidrigt land där det försegår ett vidrig krig. Ryssland visade åter igen att dom är största hotet mot ett enat Europa.

Största flyktingkrisen sen andra världskriget. Sverige började bra men börjarnu visa upp en äcklig sida med stängda gränser och liknande.

Då en utav Hårdrocken punken rocken lämnade oss

Här kommer ett par som lämnat oss under året.

11 januari ? Anita Ekberg, 83, svensk-italiensk fotomodell och skådespelare

19 januari ? Peter Wallenberg, 88, svensk företagsledare (Investor)

24 januari ? Stig Bergling, 77, svensk underrättelseofficer och spion

Leonard Nimoy, 83, amerikansk skådespelare

14 maj ? B.B King, 89, amerikansk bluessångare och gitarrist

30 augusti - Wes Craven, 76, amerikansk skr

7 juni ? Christopher Lee, 93, brittisk skådespelare

13 juni ? Magnus Härenstam, 73, svensk skådespelare, komiker och programledare
*
11 juli ? Satoru Iwata, 55, japansk spelprogrammerare och företagsledare, VD för Nintendo sedan 2002

21 juli ? Robert Broberg, 75, svensk sångare, artist, kompositör, musiker och konstnär

30 augusti - Wes Craven, 76, amerikansk skräckfilmsregissör

Tomas Pontén, 69, svensk skådespelare


30 september - Göran Hägg, 68, svensk författare

5 oktober - Henning Mankell, 67, svensk författare

7 november ? Carl-Åke Eriksson, 80, svensk skådespelare

11 November philthy animal taylor lämnade såg en intervju med Lemmy där han sa att han trodde han hade förlorat viljan att leva börjat använda fel sorts droger. Har svårt att se någon annan en Lemmy säga något sådant. Motörhead familjen drabbades hårt under detta år R. I. P. Rock N Roll blir aldrig sig lik igen

3 december Scott Weiland.

28 december ? Ian Fraser "Lemmy" Kilmister, 70, brittisk musiker, basist i Motörhead

2003 mitt liv va skit värdelöst jag hatade allt och alla hatade mig. Redan några år innan hade jag börjat jakten på musiken nästan alla mina pengar gick åt inne på skivaffärerna jag älskade att så där och bläddra igenom skiva efter skiva. ZTV spelade förvånansvärt mycket bra musik. Jag hade precis kommit till Olofström jag hade fått tillbaka MTV som jag hade när jag va liten dom hade hårdrocks timmar alternativ rock punk och liknande VHS kassetterna va redo och bara väntade på ett lätt tryck på rec när reklam pauserna va slut. Dels gick mycket tid på att sätta mellan 1 och 5 stjärnor på alla låtar i Windows media player alla låtar under 3 åkte ut. Inga under 3 stjärnor fick vara kvar inga låtar under 4 kom någonsin in på min mp3 eller vart ner präntade på en bland cd. Eller till och med på ett blandband för resan hem i pappas bil låtar som alltid varit minutiöst utvalda för att passa in i min stämnings nivå eller för att inte sticka ut i blandbandet eller passa in i den stämning jag försökte få passa in i skivan jag gjorde. Sommaren 03 första året på Swedenrock Motörhead äntrade scen jag mitt i vimlet inne i folk havet spänd förväntan det hade mörknat på jag va helt nykter folk va i extas och spänd förväntan som jag inte förstod. Dom vanliga klassiska orden vi är Motörhead sen började tonerna från Lemmys distade bas Mikkey Dee trummor Phil Campbell gitarr och mitt förändrades där och då. Innan va musik en flykt från världen efter så blev musik världen. Nu är motörhead över men musiken finns kvar. Och om jag lever länge kommer jag kunna säga till världens ynglingar att ja visst jag såg dom flera gånger och visst fan va dom bra visst fan va de röj och jag kommer glömt kritiken om att visst går det lite långsammare visst är dom mer ett arena rockband än det punkiga snabba band jag blev förälskad i allt de kommer va glömt och allt kommer bara vara fantastiskt och jag hoppas verkligen verkligen hoppas att Mikkey och Phil. Gör något nytt och bra något som hamnar på Spotify listor något man med glädje kommer att se på olika festivaler under somrar framöver om man lever då. Om det blir tillsammans eller på var sitt håll återstår väll att se men jag hoppas att de blir något iaf. Vila i frid Lemmy